Hey.

Länge sedan jag var här, även fast jag har tänkt skriva ut mina tankar ett par tusen gånger när jag varit arg/lezzen/whatever. Och nu ska det skrivas, men är jag deppig? Vet inte. Jag är som en berg & dalbana när det gäller mitt humör och jag tror det beror på min äckliga personlighet. Hur jag inte kan klara av när folk inte delar med sig med allt till mig, iallafall när det gäller mina närmsta vänner. Jag har bara svårt att förstå hur en person kan anse en som bra kompis om de inte delar med sig av sina känslor och tankar till en. Men saken är den att jag är så jävla korkad inom just det här, eftersom jag ALDRIG skulle känna mig bekväm nog med någon av mina kompisar, inte med någon, att dela med mig mina känslor. Så VARFÖR (?!) skulle det då vara så att jag är den ända som känner så? Jadu, inte är jag så smart när mina känslor blossar upp, men det är väl ingen?

Saken är den att jag tror aldrig att jag har svarat någonting annat än "Fint, själv då?" på frågor som "Hur mår du?". Det känns inte som att det ligger någon mening bakom de frågorna, det är mest som en artighetsfras. Även fast jag ibland skulle vilja säga "det är skit, kan vi snacka?" så skulle jag aldrig få för mig att göra det. Jag litar inte på att folk gillar mig, på riktigt. Jag har inte haft en riktig kompis nära mig sedan jag var 8, och nu plötsligt har jag typ 7? Hur ska jag kunna tro någonting annat än att det är för bra för att vara verklighet? Hur ska jag kunna lita på att de gillar att umgås med mig? Hur ska jag kunna dela allt om jag inte har tilliten där?

Nej jag vet inte. Även folk säger "Ååh jag har saknat dig!" när jag har varit borta, så blir jag trygg endast för stunden. Sedan, minsta lilla sak, kan göra att jag tappar all trygghet och är tillbaka där jag börjar igen. Jag måste kämpa kämpa kämpa för att inse att jag förtjänar tryggheten, att mina kompisar gillar mig lika mycket som jag gillar dem, att jag inte är en onödig patetisk människa som inte bidrar någonting till något samtal, för det är så jag uppfattar mig själv.

"Vad sa du? Jaha, självförtroendet? Jo det är på topp!"